lördag 19 juli 2008

Varför Sadie Hawkins Day inte firas på Mitthögskolan.

USA:s kanske tre största litterära verk: George Herrimans "Krazy Kat" (1913-44), Al Capps "Li´l Abner" (1934-77) och Walt Kellys "Pogo" (1948-75).

I ett land utan annan historia än att ett gäng skattesmitande frimicklare lyckades utrota ett folkslag för ett par hundra år sen, finns inga distinktioner mellan gammal (=fin) och ny (=dålig) kultur.

Där behövs inga kultursidesdebatter eller officiella godkännanden av typen "Ingmar Bergman tittar på Dallas!!!" för att serier, pop, slapstick, skämt, våldsfilm, teve och dataspel från början ska betraktas som dom kulturella uttryck dom är.

Om jag tycker många andra uttryck för amerikanskhet - slumpvis dödande av främmande folkslag och tanken att fackföreningar är stalinism - är osympatiska, så uppskattar jag åtminstone detta faktum oreserverat.

"Knallhatten" - som "Li´l Abner" fick heta på svenska av samma skäl som Goofy fick heta Långben (dvs galopperande vansinne) - utspelar sej i redneckhålan Dogpatch där folk bokstavligen tävlar om att vara dummast, snålast, smutsigast och latast. I decennier var ett av seriens huvudteman hur den enfaldige Knallhatten flyr undan den vackra Daisy Maes lika heta som omotiverade kärleksinviter.

Tydligast manifesterades detta tema i Sadie Hawkins Day, den årliga Dogpatch-traditionen då hålans alla ungmöer hade en chans att bokstavligen jaga och fånga hålans alla ungkarlar. Med några minuters mellanrum sprang respektive flock iväg, och lyckades töserna snärja pojkarna innan solnedgång var giftermålet ett faktum.Man kan kalla detta för ett chauvinistiskt tema. Al Capp hade antagligen inte läst Simone de Beauvoir. Men Capps angreppsmål är människan - den absurt handlande och självdestruktiva arten - och inte könen. Hans kvinnor är lika smutsiga och lika handlingskraftiga som hans män.

"Sadie Hawkins Day" dök upp i serien 1937. Tanken var aldrig att det skulle återkomma. Capp märkte dock genomslagskraften och så blev dagen ett stående inslag i serien - strippserier publiceras i USA alltid på samma dag i alla tidningar - och dagen konstituerades till 15 november.

Redan 1939 firades Sadie Hawkins Day in real life på över 200 college i USA.

I femton år varierade Capp sedan detta tema: hur Daisy Mae jagar och Li´l Abner springer för livet. När hon till slut lyckades fånga honom 1952 och äktenskapet klubbades igenom, blev det en förstasidesnyhet och Life-omslag.

Jag vet inte om Knallhatten någonsin har haft nåt riktigt genomslag i Sverige. Den gick i Expressen på sextitalet och i 91:an-tidningen vid samma tid, men antagligen fanns inte riktigt den kulturella förståelsen varken hos läsarna eller översättarna.

I Sverige har man alltid försökt adaptera snarare än översätta serier: baseball blir brännboll (vilket blev fullkomligt obegripligt när man läste Acke), Margaret Thatcher Anne Wibble, Johnny Carson Lennart Hyland eller på åttitalet Siewert Öholm.

Det gör naturligtvis en massa serier svårtydda. Jag ser ju att Sopprot har en stor handske av en typ jag själv aldrig haft när jag spelat brännboll i plugget.

En serie som Knallhatten, med sina tusen referenser till amerikansk kultur och politik, sina allegoriska kvaliteter och sin språkliga uppfinningsrikedom - replikerna är i originalet fonetisk tecknad sydstatslingo - går naturligtvis inte att tolka rättvist. Hade man istället ansträngt sej att ge nycklarna så hade man som läsare lärt sej saker på kuppen.Idag är svensken antagligen tusen gånger mer insatt i t.o.m. det mest obskyra amerikanska kulturuttrycket än vad han är i sin egen historia. Örebroaren vet mer om squaredance än om gånglåtar. Halloween är relevantare än midvinterblot. Hade Knallhatten kommit idag hade den gissningsvis blivit lika stor här som där. Det gjorde den dock inte.

Därför kommer Sadie Hawkins Day aldrig att firas vid Mitthögskolan.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Först: En ryggdunk. Din blogg är verkligen något alldeles extra.

För det andra kan jag inte passa på att påpeka att Goofy översätts enligt principen galopperande vansinne även i vårt grannland Danmark där han fått det suggestiva namnet Fedtmule.

Anonym sa...

Ett bloggtips:

www.finpop.blogspot.com

Anonym sa...

Am kommunistpartiet skrev en bok "We will never surrender" (hette = men historisk analys av gamla österrike ungern, såldes i få exemplar )

tillägg

Vi överlever inte utan nyliberalism (am projektet= upplysning, kraft, eget ansvar etc).
Sex, våld och arbete.
Sen är det den judiska frågan - många judar inom arbetarrörelsen (säljer in intellektuella lösningar som kommunistpacket idag "massa meningslösa ord utan substans").
Samma mentalitet idag = kanske att naturen går mot utrotning. Kontroll över en del media - och liknande organisationer.
Djävulens folk (enkelt å slå ut).

Räkna 1 miljon gånger
Vad som gett nybyggaranda etc

Spindel som kan döda dom

Det var ju en judisk flicka som nu heter Rebecca Lord
Hon var inte kåt men väl listig å manipulera andra (Rebecca mata hari).
Hon blev påsatt och nedslagen men en dag begick hon självmord.
Sen kom en klumpedunsröv från israels högre uni , Haifa, och skulle lära sig empirism men då slog schizopartikeln till och det kliade till i röven och han drog ut en hemorojd
den visades sig innehålla en mask som sedemera förintade en stor del av den mänskliga världen

det stod sen i historieböckerna
astroillium israelis

partikel =
nervsystemet har ju nya rön om databasförmåga (aktiverar då schizofreni i oss)
Tex sända nanorobotar och religiösa kulturella kontexten och spela på (socialpsykologi) och då äventyra mänskligheten
hot mot mänskligheten


när man sitter i en isoleringscell (med 1000 mdr som egentligen skulle gått till väst-am projektet) och attackhund som våldtar och våldsmusik

kinesisk han-kines som sa
nu erövrar vi manchuriet
så kom hästarmén som var genklonad
och man sålde sin kossa
det visade sig sen att han var lite underskattad
så man impoterade en ko

(vv sprid vidare)

Kalle Lind sa...

Anonym: jag tror du hamnat fel. Jag är för all del ingen doktor, men min spontana gissning är att du skulle till http://konspirationsteorierochkonstigmeningsbyggnad.blogspot.com

David sa...

Jag ÄLSKADE det här inlägget. Har aldrig läst lil' Abner men blev riktigt sugen nu, även på att fira Sadie Hawkins Day. Får försöka introducera den på IT-Universitetet i Göteborg lol.

Vad anonym försöker säga är nog det här: Angry Youth: The new generation’s neocon nationalists. [The New Yorker]

Hampus Eckerman sa...

Knallhatten, Lil'Abner, gavs ut i flera album av Comics i stora serieboken. Hade de flesta minns jag. Bäst var den med kickamejerna. Jag vill också ha en kickamej, fast en snäll sån.

Anonym sa...

Pogo, som du nämner som hastigast, är alldeles enastående bra. Svår att hänga med i, men med en god amerikansk vän i rätt ålder kan man lära sig massor. Horace borde prova.

Anonym sa...

Tvivlar aningen på påståendet att amerikaner inte gör skillnad på ny och gammal kultur. Självaste Scott McCloud verkar ju beklaga att den tecknade serien uppfattades som vulgär underhållning ämnad för barn och mindre vetande ända tills relativt nyligen.

Uppfattades inte amerikaners som stereotypt ovanligt konservativa redan på artonhundratalet?